zombiesteampunk

Av något oklara skäl kändes zombiesteampunk som helt rätt sak att läsa över juldagarna. Det visade sig vara ett bra val, för Susan Dennards A Darkness Strange and Lovely passade utmärkt att klämma in mellan julmatsätande och tv-tittande. Precis som i Something Strange and Deadly, den första boken i serien, får vi här steampunk med mystiska maskiner, vackra klänningar, litet romantik och ständiga zombieattacker. Och precis som i första boken är uppföljaren riktigt trevlig läsning. Det är ganska spännande, romantik i rätt små doser (lagom för mig!) och en hjältinna som kan ta vara på sig utan att vara varken överdrivet superstark eller så där otroligt vacker som huvudpersonerna alltför ofta är i böcker nuförtiden.

Utan att avslöja handlingen i första boken kan jag säga att efter det som hände där är huvudpersonen Eleanor i en rätt svår situation. Hon är i det närmaste pank, de flesta vännerna har vänt henne ryggen (zombier, uuugh!), kärlekslivet är verkligen inte på topp och hon har ... förlorat en hel del (inga spoilers här, men den som läst första boken förstår vad jag menar). Frågan är dessutom om zombiepaniken verkligen är över, eller om det finns risk att den kommer tillbaka. Både för att söka skydd och för att ta itu med zombieproblemet en gång för alla söker Eleanor upp en grupp av zombiejägare som hon tidigare fått hjälp av. De befinner sig nu i Paris, så det är dit hon måste åka. Och där finns också synnerligen aggressiva och bitska zombier.

A Darkness Strange and Lovely är sympatisk inte minst för att ingenting är så enkelt i den. Även om det finns vissa riktigt läskigt onda typer i boken, är det i övrigt inte alltid så lätt att avgöra vem som står på den "goda" sidan – eller ens vad det där goda är för något. Visst, det är fel att döda andra eller göra dem till zombier, men är det helt fel att använda litet magi ibland? Eller riskerar man bara att råka riktigt illa ut då? För Eleanor blir valen svåra, när hon för att rädda livet på sig själv måste lita på personer som i längden kan visa sig vara ytterst farliga – eller som kanske inte är det. Men det kan hon inte veta förrän det är för sent.

Som huvudperson är Eleanor som sagt inte någon vek och vacker liten varelse, men inte heller som den alltid lika starka och självsäkra Alexia Tarabotti (även om de bägge gärna bär parasoll och åker luftskepp). Istället är hon en rätt normal och vanlig person, vilket fungerar väldigt bra i handlingen. Hon försöker göra vad hon måste för att rädda sig själv och sina närmaste, men det är inte särskilt enkelt när det är mörka krafter i rörelse.

När jag läste Something Strange and Deadly tyckte jag att slutet var rätt chockerande, men så blir det inte den här gången. A Darkness Strange and Lovely innehåller inte någon avslutad handling, utan det hela är uppenbarligen tänkt att fortsätta i åtminstone en bok till. Men spännande är det, så jag tänker definitivt läsa vidare så fort tillfälle ges. Den tredje delen, med titeln Strange ever and after, kommer enligt uppgift nästa sommar, så tills dess får jag ge mig till tåls.