The Edge of Normal

Reeve, huvudpersonen i Carla Nortons thriller The Edge of Normal, gör sitt bästa för att leva ett normal liv som vilken ung tjej som helst, vilket dock för henne inte är särskilt enkelt. När hon var tolv år gammal kidnappades hon och hölls sedan fången i fyra långa år. Trots att rätt lång tid gått sedan dess lever hon fortfarande med skräcken efter den långa fångenskapen och de övergrepp som hon utsattes för. Reeve går visserligen fortfarande i terapi och har det periodvis ganska jobbigt, men ändå får hon tillvaron att fungera – tills ett nytt kidnappningsoffer räddas undan sin förövare.

Via sin läkare blir Reeve ombedd att hjälpa till, att vara ett stöd för den tonåriga Tilly som upplevt ett trauma som Reeve bättre än någon annan kan förstå. Problemet är bara att det finns fler försvunna flickor och frågan är vad som hänt dem. Är de döda och ligger nedgrävda någonstans, eller hålls de fortfarande fångna av en kidnappare som kan fortsätta begå nya övergrepp? Och ser han Tilly – och därmed också Reeve – som ett hot eftersom polisen via henne kanske kan komma honom på spåren?

The Edge of Normal är trots sin tunga tematik med traumatiserade flickor som utsatts för svåra övergrepp ändå en bok som passar att hetsläsa, för det är spännande och inte alls så deprimerande som det kan låta. Fokus ligger inte på själva övergreppen, utan snarare på hur Reeve försöker hjälpa Tilly att gå vidare samtidigt som sökandet efter de andra försvunna flickorna pågår. Handlingen berättas framför allt ur två perspektiv: Reeves och kidnapparens. Man får alltså från första början veta vem det är som ligger bakom kidnappningarna och kan följa hur han agerar för att undgå att bli upptäckt. Det här skapar en total nagelbitarstämning, för givetvis har övriga personer i boken ingen aning om vad som händer. Det blir mycket "NEJ, NEJ, gå inte dit!"-känsla på ett sätt som fungerar riktigt bra. Upplägget är kanske inte så avancerat, men det blir intensivt spännande ... om än litet förutsägbart. Nåväl.

I alla fall, jag tycks bara vilja läsa mörkerthrillers nuförtiden och det här är en helt ok sådan. Och flera har jag på lager – de tycks på något sätt nästan klicka ned sig själva till min Kindle... märkligt men praktiskt, inte sant?