Evig kärlek

Jag kan inte motstå en bok med ett så suggestivt omslag som Fallen av Lauren Kate. Om sedan boken är bra, det är en annan historia. Fallen handlar om Luce, som är en ganska vanlig och ordentlig flicka, även om hon gått mer hos psykologer under sin uppväxt än vad som är vanligt. För något konstigt är det med henne, det inser inte minst hon själv efter en date som gått riktigt fel. Vad som hände minns hon inte, men något väldigt hemskt var det – och hennes date överlevde inte. Om det var Luce som dödade honom vet ingen, men hon placeras i alla fall på en slags ungdomsvårdsskola tillsammans med andra mer eller mindre kriminella problemungdomar.

Det här är inte en skola med vampyrer, för en gångs skull. Men rätt märkliga är de andra eleverna, särskilt en av dem. Daniel är inte bara en snygg kille, Luce tycker också att det är något bekant med honom. Kan hon verkligen ha mött honom förut – och i sådana fall när? Kan det ha varit i ett tidigare liv? Och hur gammal är han egentligen?

Tanken att det finns kärlek som är så stark att de älskande hittar varandra igen i liv efter liv över århundradena är naturligtvis otroligt romantisk. Likaså att det skulle finnas änglar och demoner som var villiga att riskera sina vingar och gudomliga krafter för den sanna kärleken. Men en smula trist blir det väl ändå med ett förhållande som bara är förutbestämt? Hur vacker tanken än är på evig kärlek vill man väl ändå att det man har i nutid skall bygga på fri vilja?