The Resurrectionist

The Resurrectionist utspelar sig på South Carolina Medical College, en prestigefylld utbildningsinstitution med anor som går tillbaka till mitten av 1800-talet. En hel del mörka hemligheter finns där också, av ett sådant slag att collegets ledning fortfarande vill dölja dem. Just detta blir en uppgift som faller på bokens huvudperson, Jacob Thacker, som egentligen är läkare men av olika anledningar blivit tillfälligt avstängd och under tiden måste arbeta som PR-talesman på colleget. I samband med renoveringsarbeten i en äldre byggnad hittas en stor mängd skelettdelar, vid närmare undersökning delar av kroppar som under 1800-talet använts i anatomiundervisningen på collegets läkarutbildning. De har alltså inte blivit begravda, utan bara gömts undan på ett slags sophög när studenterna varit färdiga med sina övningar. Till saken hör också att de döda visar sig vara nästan bara svarta människor, från en tid då slaveriet fortfarande fanns kvar i den amerikanska södern. Allt detta sammantaget gör att man anar grymma övergrepp begångna i en tid då alla människor verkligen inte ansågs ha lika värde.

Matthew Guinn har i The Resurrectionist lyckats få till en rejält mörk och stämningsfull skildring av akademiskt liv i dess allra sämsta bemärkelser, där prestige och lojalitetsband är viktigare än allt annat. Boken utspelar sig på två tidsplan, dels i mitten av 1800-talet och dels i nutid. Både nu och då är skolans ledning extremt mån om att skydda sitt rykte, inte minst för att inte riskera att mista värdefulla ekonomiska bidrag till verksamheten. Det gör att man är beredd att se igenom fingrarna med en del, under 1800-talet bland annat att kroppar till anatomiundervisningen anskaffas på mycket tveksamma sätt, i nutid att gamla synder inte får avslöjas. För även om lång tid gått anses det ändå känsligt att förknippas med brott begångna med rasistiska förtecken – och kanske blir inte alla lika upprörda över det som hänt.

The Resurrectionist är egentligen inte särskilt spännande, åtminstone börjar inte jag bita på naglarna av att läsa den. Men det är inte alls något negativt, för det är bra driv i den suggestiva berättelsen och det är en på många sätt ganska otäck bok. Skildringarna av rasismen i 1800-talets södern är verkligen fasansfulla, både ifråga om människosyn och reella övergrepp som svarta utsattes för, men också insikten att en del av det där finns kvar än idag.

En helt annan sak är att The Resurrectionist faktiskt handlar om anatomiundervisning, vilket innebär obduktioner och döda kroppar i stora mängder. I boken skämtar en av lärarna på colleget om att undervisningen kommer att göra studenterna till vegetarianer i åtminstone en termin, och det gäller nästan läsarna av boken också. Det måste nog sägas att man bör vara rätt förhärdad för att inte fastna redan på första kapitlet, och om någon tvekar där kan jag säga att det fortsätter likadant hela boken igenom. Jag vet dock att åtminstone inom #boblmaf finns ett antal personer som intresserat spetsar öronen om man nämner inte helt färska lik och många lösa kroppsdelar. Det här är en bok för er!