Böcker

Böcker

lördag 8 september 2012

Den svarta svanen har landat

Carol Goodman har varit en författare att hålla koll på ända sedan De döda språkens sjö, som innehåller en kombination av ond bråd död, akademisk miljö och klassiska språk. En annan bok att rekommendera är  Black Swan Rising, utgiven under pseudonymen Lee Carrol (vilket står för Carol Goodman och hennes man Lee Slonimsky). Det här är urban fantasy om de dolda dimensionerna i tillvaron, de där mystiska varelserna som finns överallt utan att vanliga människor lägger märke till dem.

Boken handlar om Garet, som är smyckesdesigner och bor i New York. Hon kommer under något diffusa omständigheter över en silverask som är försedd med ett sigill föreställande en svan – konstigt nog exakt samma emblem som hon själv har på en ring hon fått av sin sedan många år döda mamma. Asken är svår att öppna och kanske borde Garet ha låtit den förbli stängd. När hon lyckas få upp locket sätts en serie med händelser igång som bland annat involverar Oberon the king of faeries, 1500-talsalkemisten John Dee, en gentlemannavampyr, eldelementarer, en mystisk dimma och statyer som får liv. Inte nog med att Garet upptäcker att New York är befolkat med en mängd varelser som hon trodde hörde hemma i sagor eller möjligen Shakespearepjäser, hon får också veta att inte ens hon själv är den hon trodde.

Black Swan Rising är fylld med de mest underliga figurer som det är ett nöje att lära känna. Möjligen blir Garet själv ibland litet färglös, åtminstone i jämförelse med andra färgstarka personligheter i boken. Och även om det här är långt ifrån Twilight kan jag tycka att hon är litet väl naivt stjärnögd i sällskap med bokens vampyr. Men det är randanmärkningar, för om man gillar den här sortens urban fantasy är det här nästan så bra som det kan bli. För att göra det enkelt kan man säga att om man ser omslaget och tänker "oooh, det här är nog en bok för mig" – ja, då kommer man verkligen att gilla den.  

fredag 7 september 2012

Bloggkatt saknas

Feuerzeug har en bloggkattsutmaning på sin sida, som går ut på att man skall återskapa en fotosession med katt, drink och bok. Skuggornas bibliotek har tyvärr ingen bloggkatt, men det hindrar inte mig från att komma med ett bidrag i sista minuten. Här är det:



Kontrast vs bokmässan

Varje år brukar jag tänka att jag skulle vilja åka till bokmässan, men det brukar ändå aldrig bli så. På mitt jobb är alltid september en rätt intensiv månad och det har en tendens att hopa sig olika evenemang (typ konferenser) som jag helt enkelt måste vara med på och som sträcker sig även in på helgerna. I år var det helt kört, jag har helt enkelt inte tid.

Men i år finns också ett alternativ som jag tror kommer vara en klart värdig ersättare: science fiction- och fantasykongressen Kontrast 2012 som hålls i Uppsala 5-7 oktober. Bland gästerna finns författare som Joe Abercrombie, Kelly Link och Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg. Nu har också programpunkterna börjat avslöjas på hemsidan och de låter minst sagt lovande, t.ex. kommer Nene Ormes att hålla en introduktion till steampunk. Andra föredrag kommer bland annat handla om Philip K. Dick och Blade Runner, Science fiction och katastrofer samt fantasylitteraturens gränstrakter.

För min del blir Kontrast årets vinnare. Bokmässan får försöka ta revansch nästa år.

onsdag 5 september 2012

Författare som recenserar sina egna böcker

En nyhet som förefaller ha upprört många är avslöjandet att den engelske deckarförfattaren R.J. Ellroy blivit påkommen med att ha skrivit hyllande recensioner av sina egna böcker på Amazon. Han skall också ha sågat ett antal av sina konkurrenter. Detta kan man läsa om i  bland annat Dagens nyheter.

För egen del orkar jag inte riktigt bli upprörd över det här. Visst, det är verkligen inte meningen att författare i smyg skall haussa sig själva bland det som skall föreställa läsarrecensioner. Dessutom är det direkt förkastligt att skriva ned andra författares böcker i syfte att vinna egna fördelar, inte för att man egentligen har några åsikter om deras verk. Men ändå, jag har rätt stor erfarenhet av att läsa recensioner på Amazon och har på senare tid – fast innan jag läste den här nyheten – retat mig på att så otroligt många böcker får höga betyg och hyllande omdömen. Om alla tycker att allting är jättebra och helt fantastiskt, då fyller ju inte recensionerna någon funktion för den som vill använda dem för att bilda sig en uppfattning om en bok innan man köper den. Jag brukar försöka leta upp recensioner som ger låga betyg (det brukar alltid finnas några sådana) för att i dem känns det som att chansen att hitta ett verkligt omdöme är större än i hyllningstexterna.

Det har redan tidigare ryktats att det finns skribenter som mot betalning skriver "läsarrecensioner" på bland annat Amazon, och det är mycket möjligt att detta fenomen är ganska utbrett. Det är inte heller osannolikt att många andra författare själva eller via andra skriver för fullt både på Amazon och annorstädes. I alla fall är det min åsikt att även utan R.J. Ellroys tilltag har recensionerna på Amazon ändå till stor del spelat ut sin roll. Köper man en bok som hyllas som det bästa i sin genre på många år av läsarna på Amazon vill man inte bli bara besviken. Naturligtvis kan man ha olika smak, men som van läsare märker man till exempel om handlingen är helt ologisk eller om författaren inte har särskilt bra flyt i språket. Och då borde man inte hitta 50 recensioner med högsta betyg när man slår upp boken på Amazon...


måndag 3 september 2012

Harry P och andra trollkarlslärlingar

Veckans tematrion hos Lyrans noblesser handlar om böcker med mansnamn i titeln. Här kommer mitt bidrag, tre böcker om trollkarlslärlingar. Det är en superkändis, en rätt så välkänd bok och en som nog inte lika många har läst.

- Harry Potter och de vises sten av J.K. Rowling. Den här behöver helt givet inte någon närmare presentation. Den som till äventyrs ännu inte läst böckerna om Harry Potter har väl trots det inte kunnat undgå att snappa upp något om vad den här bokserien handlar om. Och om man inte har gjort det är troligen för att man aktivt tagit avstånd från dem, varför nu någon skulle göra det. Men ändå.
- Ptolemy's gate av Jonathan Stroud är den tredje boken i serien om trollkarlslärlingen Nathaniel, som varken är lika sympatisk eller lyckad som elev som den ovan nämnde Harry. Han lyckas dock frammana en demon, den hejdlöst underhållande och ständigt lika cyniske Bartimaeus. Den här boken heter på svenska Magikerns port.
- Traphis. A Wizard's Tale av James D. Maxon handlar om en pojke med just namnet Traphis, som till skillnad från de två ovan nämnda gossarna förhindrats att lära sig magi. I hemlighet försöker han dock träna sig, vilket både leder till nya vänner och farliga äventyr. Boken finns inte på svenska och inte heller vad jag kan se i svenska nätbokhandlar, dock går den att ladda ned på Amazon. 

söndag 2 september 2012

Vad är typiskt för svenska skräckromaner?

Veckans fråga på bokbloggsjerkan är Vad är det som gör en svensk kriminalroman typiskt svensk för dig? För egen del händer det det ibland att jag läser deckare, men inte så mycket att jag känner att jag kan svara på den frågan på ett bra sätt. Däremot läser jag en hel del skräckromaner, så jag har funderat litet över om det finns någon gemensam nämnare för dem när det gäller svenska författare. 

En sak som det känns som att många författare på sistone haft gemensamt är att det otäcka i deras böcker till stor del hämtas från svensk folktro och historia. Mer klassiska monster som varulvar och vampyrer förekommer, visst, men det är också rätt mycket älvor, vättar och annan svensk folktro. Jag tänker bland annat på Amanda Hellbergs Jag väntar under mossan och Mikael Strömbergs Vätten.

En annan sak är att man förlägger handlingen till en specifik plats någonstans i Sverige som i sig är väldigt central i berättelsen. Gärna knyter man an till platser som har en särskild stämning, som Johan Theorins Ölandsböcker Blodläge, Skumtimmen och Nattfåk. Andra platser som man aldrig tänkt på att de skulle vara särskilt skrämmande kan bli det efter att man läst om dem. Anders Fagers noveller i Svenska kulter gör att man aldrig mer kan se se t.ex. Västerbron i Stockholm på samma sätt igen. Samma sak gäller Johan Ajvide Lindqvist, som oavsett om det gäller Blackeberg eller en ö i Roslagen får läsaren att verkligen vara närvarande på platsen. I Johanna Strömqvists Smittad känner läsare från Stockhom väl igen sig när huvudpersonen rör sig på uteställen och i bostadsområden runt om i stan. Och det finns många andra liknande exempel.  

lördag 1 september 2012

Zombier i regn

Nu är det september och höstrusket verkar definitivt ha kommit för att stanna. Inte för att det egentligen är så stor skillnad  med tanke på hur regnig den här sommaren varit, men litet mörkare och kallare har det ändå blivit. Och med det har det definitivt blivit dags att sammanfatta årets zombiesommar.

Zombiesommaren var aldrig menat att vara något mer ambitiöst sommarläsningsprojekt, inte som t.ex. den gången för ett antal år sedan när jag bestämde mig för att ta mig igenom alla Selma Lagerlöfs romaner över en sommar (det gick bra!). Jag har i alla fall plöjt ett antal zombieböcker och hunnit med att recensera flera av dem här på bloggen. Ytterligare några recensioner kommer kanske framöver, vi får se.

De här böckerna har jag läst:
Something strange and deadly av Susan Dennard
Varma kroppar av Isaac Marion
Dearly Departed av Lia Habel
De vassa tändernas skog av Carrie Ryan
De dödas strand av Carrie Ryan
Hare Moon av Carrie Ryan
Världskrig Z av Max Brooks
Diary of the Displaced av Glenn James

Det blev alltså en hel del böcker lästa och även om alla handlar om zombier är de sinsemellan ganska olika. Det är rätt mycket postapkalyps, men även litet romantik och steampunk. Jag kan rekommendera allihopa till den som letar efter bra zombieläsning!