Julklappsbestyr

Julen börjar definitivt närma sig, oavsett vad man tycker om den saken. Just i dessa dagar är stressen på topp både när det gäller att hinna klart allting på jobbet och att fixa allt som skall göras inför julen. I det ingår givetvis att ordna julklappar, vilket ju kan var både lätt och svårt beroende på vem det är som skall ha dem. Jag brukar satsa på böcker, i min värld är det helt enkelt alltid den bästa presenten... Dessutom ser jag det som min uppgift att prångla ut god litteratur till övriga familjemedlemmar. Rollen som läsuppfostrare tar jag på stort allvar! Därför får de små syskonbarnen givetvis böcker, oavsett vad de önskat sig (vilket snarare har med dataspel att göra). Jag vill dock i sammanhanget understryka att de verkligen inte lider brist på andra julklappar, tvärtom. Någon måste ju se till att de har böcker att läsa om andan skulle falla på.

Som en god gothmoster ser jag det naturligtvis också som en plikt att förse småflickorna med lagom skrämmande läsning. Till exempel kommer Spindlar och spöken av Ewa Christina Johansson att ligga i ett av paketen. Deras föräldrar är inte helt förtjusta, men framför allt lilla L (5 år) älskar allt vad vampyrer och spöken heter. My work is done, mouhahahaha! 

Fast det kan gå snett ibland med bokklapparna. Egentligen borde jag väl diskvalificeras helt från den här uppgiften efter att förra året ha köpt Gillian Flynns Sharp Objects till min mamma. Den är väldigt bra, men handlar om ett riktigt dåligt mor-dotterförhållande. Inte för att jag tror att hon läste in något dolt budskap i valet av bok, ändå hade det nog fått bli en annan om jag hade tänkt efter litet grann...

Och för egen del hoppas jag givetvis att tomten skall komma med åtminstone några böcker. Visserligen skulle ingen som känner mig helt på fri hand skulle våga ge en mig bok eftersom risken är stor att den redan befinner sig i någon av de stora bokhögarna man snubblar över här hemma. Men det brukar fungera bra att komma med litet små antydningar om lämpliga titlar – tomten har under åren visat sig vara bra på att uppfatta subtila små vinkar. Och han är väl medveten om att böcker ju är det jag blir gladast över!

Vampyrerna har försvunnit

Jag gjorde en rejäl uppstädning av mina bokhyllor i somras och insåg då att jag under åren samlat på mig en herrans massa vampyrböcker som låg och drällde i de mörkaste hörnen av hyllorna. Ingen av dem var dock särskilt ny och det känns som rätt länge sedan jag blev det minsta entusiastisk inför en bok där den här sortens monster förekommer. Vampyrer får mig att tänka been there, done that och dessutom alltför många gånger om. Är det då mig det är fel på, som på senare år fått smak för att läsa annat? Kanske, eller också har det helt enkelt inte kommit särskilt mycket läsvärt inom den här genren på ett tag?

Ståndpunkten att det är böckerna det är fel på och inte mig, den blev bekräftad när jag nyligen ägnade jag mig åt att något av det bästa jag vet: önskegoogling av kommande utgivning. Jag hamnade då hos Amazon där det listades mycket nya intressanta böcker inom olika kategorier. Eftersom genren horror/vampires fanns med kunde jag inte låta bli att klicka på den för att se om det till äventyrs hade kommit något intressant. Men trots den vampyrapati som jag lider av blev jag ändå förvånad över att sökresultatet  totalsågade allt vad vampyrböcker heter: "Sorry, there are no hot new releases available in this category".

Jaha där ser man, inte ens den enormt stora nätbokhandeln kunde komma på en endaste liten ny vampyrbok att rekommendera. Jag har svårt att tänka mig att det inte skulle ha kommit ut några alls på sistone, men uppenbarligen vill inte Amazondatorn klassa någon av dem som "hot new release". Skillnaden är stor mot till exempel "ghosts" och "dark fantasy" där det finns 100-topplistor i respektive kategori. Hur som helst är det väl inte så konstigt att jag inte på länge läst några nya vampyrböcker ... de finns inte!

Legend

Lyssna på det här: Legend av Marie Lu är en YA-dystopi som utspelas sig i ett framtida totalitärt samhälle där alla ungdomar vid en viss ålder får genomgå ett prov som bestämmer deras framtid. Utifrån det delas de upp i olika grupper i samhället eller, om de misslyckas, så stöts de ut och får leva i misär på gatorna. Känns det som något vi hört förut? Ja, verkligen – inte minst är det samma upplägg som i till exempel Veronica Roths Divergent. Men är det bra då? Ja, absolut! Legend är en spännande bladvändare och känns som en av de bättre böckerna i den här för tillfället så populära dystopi-genren.

På sätt och vis är det synd att den här boken kommer ut efter just Divergent, för om man skall välja mellan de två tycker jag att Legend är mycket bättre. Den är inte lika rörig och känns mer välskriven och genomtänkt i sitt upplägg. Något som jag kan tycka är synd är dock att författaren går i fällan att göra två huvudpersoner som naturligtvis är både otroligt vackra, extremt starka och smidiga och på något sätt ofelbara. Just det där blir väldigt klyschigt, vilket är tråkigt eftersom huvudpersonerna på många andra sätt är lätta att tycka om och engagera sig i.

Till skillnad från Divergent fokuserar inte Legend på proven som ungdomarna skall genomgå, utan de är redan passerade när boken tar sin början. Den ena huvudpersonen Day misslyckades helt och har tvingats fly undan de hemska arbetsläger han trodde väntade honom. Att han klarat sig så dåligt på proven är faktiskt rätt konstigt eftersom han verkar vara en rätt begåvad kille, men det gjorde han. Kontrasten är stor mot June, den andra huvudpersonen, som fått toppresultat och efter det genomgått en fin utbildning med höga betyg. Trots att de lever så olika liv korsas deras vägar och bägge kommer att inse att den diktaturstat de lever i döljer fler hemligheter än de kunnat ana. Det finns i det här inte bara den förutsägbara Romeo och Julia-historien, utan faktiskt också en klassdimension som kanske i kommande böcker kan få utvecklas ännu mer. För visst är det här första delen i trilogi, naturligtvis. No surprise, den här sortens böcker kommer tydligen alltid i tretal. Men jag kan absolut tänka mig att läsa vidare, för när boken är slut vill man verkligen veta hur det kommer att gå för June och Day.

Recensionsexemplar från Modernista.

Nytt år, nya böcker

Så här nära slutet av året kan man börja undra vad som kommer hända nästa år, eller närmare bestämt vad för intressanta böcker som kan tänkas komma ut då. Vid en snabbtitt i Svensk bokhandels katalog Vårens böcker 2014 hittar jag dock inte så väldigt mycket som väcker de allra mest akuta habegären hos mig. Visst kommer det att ges ut en hel del som verkar klart läsvärt, men jag saknar det där som jag riktigt går igång på. I en del fall för att jag redan läst böckerna på engelska, i andra mest för att jag inte känner mig helt säker på att de är värda att prioritera framför allt annat jag har i mina bokhögar.

I alla fall, här är en del titlar att hålla utkik efter under våren, och vi börjar med översatta böcker:

- Beautiful creatures. Det högsta priset, det största offret/Kami Garcia & Margaret Stohl (Beautiful creatures bok 3, januari)
- Doktor sömn/Stephen King (februari).
- Otrygg hamn/Tana French (mars)
- Stad av glas/Cassandra Clare (Mortal instruments bok 3, mars)
- Ull/Hugh Howey (april)
- De utstötta/Elly Griffiths (Ruth Galloway bok 6, april)
- För in de döda/Hilary Mantel (april)

Utifrån den här listan ser man att det kommer komma läsvärda böcker inom genrer som skräck, urban fantasy, thrillers, historiska romaner och dystopier. Om man inte hellre läser dem på originalspråk, vill säga. Och om man kan tillåta sig att läsa böcker vars svenska titlar riskerar att skava rejält i ett känsligt språksinne (Ull har jag redan beklagat mig över, men För in de döda?? Jag klarar inte riktigt av att se en sådan titel...).

Bland nya böcker på svenska hittar jag denna gång inte mycket alls som känns rätt för min del. Det är till exempel litet för mycket deckare för min smak. Men några exempel på titlar som verkar lovande finns i alla fall:

- Kleptomania av Kristina Hård skall vara "första delen i en längre fantasyberättelse om troll och annat otyg". Och luftskepp lär den också innehålla. (mars)
- Frostbiten av Marion Nyström skall vara "en spänningsroman med ett stråk av övernaturliga inslag där ett arv sedan generationer håller framtiden i ett iskallt grepp". (april)
- Fossildrottningen av Michael Mortimer. Andra boken i serien som vi numera vet är skriven av Jerker Virdborg och Daniel Sjölin skall innehålla mystiska fossil, historiska upptäcksresande och hotfulla forskare (maj).

En hel del att läsa blir det garanterat, för det blir det ju alltid. Men de riktigt intressanta böckerna hittar man inte i Vårens böcker, utan då får man gå utomlands. Där finns en del som jag verkligen tror kommer vara bra, mer om det en annan dag!

Böcker nuu! På en gång!

Riktiga bokhandlar är trevliga, men som bekant kan det finnas anledningar att handla på nätet istället – större utbud inte minst. Ett problem är dock att man måste vänta innan man får sin bok, inte sällan en vecka eller mer. Självklart  funderar nätbokhandlarna på hur de snabbare skall kunna leverera beställningarna hem till kunderna, eftersom snabbare leveranser kan betyda ökad försäljning för dem.

Ingen tror väl att Posten skulle kunna klara supersnabba paketutdelningar, utan det hela får ordnas på annat sätt. Att man måste tänka kreativt i den här frågan är givet, men visst finns det gränser även där. Amazon lanserade idag framtidsvisionen Prime Air, vilket innebär att små drönare skulle flyga runt och lämna bokpaket till kunder. Leveranser inom 30 minuter är målet. Det är naturligtvis inte en seriös idé, men visst vore det praktiskt om det gick att genomföra på riktigt? Eller otroligt konstigt och förmodligen väldigt irriterande om det flög omkring små robotar överallt utomhus!

Trevligare vore väl Waterstones skämtsamma motdrag, satsningen O.W.L.S.(= Ornithological Waterstones Landing Service) som alltså går ut på att specialtränade ugglor sköter hemleveranserna med samma hastighet som Amazons drönare. "O.W.L.S. consists of a fleet of specially trained owls that, either working individually or as an adorable team, will be able to deliver your package within thirty minutes of you placing your order." Visst vore det underbart om det gick att klicka hem en order och vips, så kom en fin uggla flappande med böckerna! Men det är klart, jag brukar alltid beställa rätt tunga bokpaket ... jag vet inte om ugglor har starka ben men hur som helst vore det inte snällt mot dem att behöva släpa runt på mina tegelstenar. Hmm, de får nog fundera vidare på det där... 

Äntligen Nyckeln

Om Nyckeln finns ingenting mer att säga än: LÄS! Eftersom du redan vet hur bra Cirkeln och Eld var är det lätt att förstå vad du har att vänta av den sista delen i trilogin. Det hela fortsätter nämligen på samma engagerande och spännande sätt som i de tidigare två böckerna, precis så som man vill att det skall göra.

Och om du inte har tagit dig an Engelsforsböckerna ännu ... vad väntar du på? Slösa inte din tid på annat, se till att börja läsa på en gång istället! Var dessutom glad åt att du kan kasta dig direkt över nästa så fort du är klar med en bok. Vi andra som betade av dem i den takt de gavs ut fick plågas länge i väntan på att en ny del skulle komma ut.

Och nu är det slut, en trilogi har som bekant bara tre delar (om man inte heter Douglas Adams, vill säga). Visst känns det tråkigt att komma till sista sidan av Nyckeln och veta att Engelsfors och de här människorna som vi kommit att tycka om så mycket, dem kommer vi inte att få läsa mer om. Samtidigt är det här absolut ett värdigt slut på en trilogi som håller hela vägen igenom. För det gör den. Det är klart att man kan ifrågasätta om det var rätt slut, den saken tål verkligen att fundera över. Fast det är ju också ett tecken på kvalitet att man gärna vill diskutera en bok och klura över en massa "tänk om". Inte minst som ett sätt att förlänga läsupplevelsen är Nyckeln en bok att behålla i tankarna länge efter att man avslutat den.

Men seså, börja läs nu. Nyckeln är på över 800 sidor, du har en del att göra!

Novembersammanfattning

November har varit de hett efterlängtade tegelstenarnas stora månad. De där som det väntats och längtats och peppats i evigheter inför, och som bägge två levererade på en nivå som jag knappast vågat hoppas. Donna Tartts The Goldfinch var en helt massiv läsupplevelse, det är en bok som verkligen tar plats och kräver att man lägger ned tid på den. Och det är sååå värt det! Nyckeln, sista delen i trilogin om Engelsfors, är ungefär lika tjock som The Goldfinch, men är trots det snarare en bok att läsa i en sittning – den går inte att släppa när man väl har börjat.

På något sätt framstår månadens andra böcker som rätt bleka i jämförelse med de här två giganterna, både när man ser till omfång och det bestående intrycket av läsningen. Ändå har jag läst flera riktigt bra saker utöver dem. Yrsa Sigurdardottirs nya bok Ödemark visade sig vara spännande vinterskräck förlagd till Grönland, medan Carrie Ryans novellsamling The dead and empty world var ett kärt återseende av den postapokalyptiska värld som förefaller bli allt mörkare för varje gång hon skriver om den.

Två thrillers av bästa sort är Sharp Objects av Gillain Flynn och Darkness, my old friend av Lisa Unger, vilka också var de sista två böckerna för mig i höstens Tre på tre-utmaning med temat Ond bråd död. En bok som däremot gjorde mig besviken var The Dream Thieves, Maggie Stiefvaters uppföljare till The Raven Boys.

Litet serieläsning hanns också med under november: del sju och åtta av The Walking Dead som jag tyckte var både bra zombieaction och bottennapp. X files: 30 days of night fick Arkiv X-abstinensen att göra sig påmind. Vinterskräck var det i den boken också och det är ju passande nu när vi kommit in i december. Med det börjar julen också närma sig, något som dock inte kommer märkas av så värst mycket här på bloggen. Någon hundra procent julfri zon blir kan jag inte utlova, men nästintill blir det nog. Jul kan vara trevligt, men jag föredrar att det hela håller sig på en lagom nivå. För min del är det bästa med julen alltid att det blir många lediga dagar när jag hinner läsa böcker, vilket också betyder att det med all säkerhet kommer finnas mycket att blogga om.