Mysrysets mästarinna

Det finns få författare som kan konsten att skriva mysrys på samma nivå som Susan Hill. The Man in the Picture passar perfekt tillsammans med en stor kopp te, en varm filt och varför inte en tänd brasa. Faktiskt börjar boken med att två personer sitter just framför en öppen spis och samtalar om en märklig tavla som en av dem äger. Och som alltid i Susan Hills böcker är det stämningen som gör hela boken. Den här gången är det engelsk universitetsmiljö, palats i Venedig och ödsliga gamla herrgårdar där de enda kvarvarande boende möjligen blivit helt galna.

Handlingen i The Man in the Picture är av det slaget att man helst inte skall analysera den för ingående, för egentligen fungerar den inte riktigt. Varför saker händer och hur olika händelser hänger ihop är inte helt logiskt. Men struntar man i det ger den här boken en väldigt trevlig och läskig läsupplevelse – perfekt när snön stormar ute och man själv bara vill ta det lugnt med en bok. Fast den som till äventyrs har en samling äkta konst hemma kan dock fundera över att täcka över tavlorna innan läsningen av boken påbörjas. Bara för säkerhets skull ...

God jul!

GOD JUL till er allihopa! 

Hoppas att ni har en trevlig julafton var ni än är!

Bokklappar

Det har varit rätt stillsamt här på bloggen på sistone, vilket beror på att det varit allt annat än lugnt på andra håll. Jag tycker att jag lyckas rätt bra med att inte dras med i någon negativ julstress, utan försöker fånga upp allt som är positivt med den här tiden på året. Tända ljus, god mat och mängder av godis är sådant som jag verkligen uppskattar, liksom inte minst att ha det lugnt och trevligt med familjen. Problemet är bara vägen fram till julledigheten, som på mitt jobb alltid blir synnerligen stressig när massor med saker måste vara klara innan årsskiftet. Men, men, nu är allt det klart för den här gången och istället är det dags att helt koncentrera sig på att vara ledig. Förutom mycket annat som hör julen till så ser jag fram emot att få tid till lugn och ro och att läsa en massa böcker som ligger och väntar på att jag skall kasta mig över dem.

Till julen hör också det här med julklappar, vilket i min familj till rätt stor del faktiskt brukar handla om böcker. Det är något som alla uppskattar och det blir en lagom nivå på presentgivandet. Handlar man på nätet blir det dessutom mycket enkelt att fixa allt i god tid och utan att behöva trängas i överfulla affärer. Problemet är dock att veta vad man skall ge bort. Till exempel är jag ju en helt hopplös person eftersom jag läser så mycket att det skulle vara omöjligt för någon utomstående att hålla reda på vad jag redan läst/köpt. Men inom familjen brukar vi lösa det här genom att ge litet små vinkar till varandra om lämpliga böcker, något som naturligtvis också minskar julstressen eftersom man inte behöver lägga alltför mycket tid på att fundera över vad som kan passa. I paketen på bilden ovan döljer sig Mamma Mu och Monsterakademin till mina systerdöttrar (som förhoppningsvis inte hittar hit till bloggen och läser detta), samt saker som jag inte skall avslöja utifall att någon mer vuxen blivande presentmottagare läser det här. Men att det kommer ligga böcker i de paket som jag ger bort är verkligen inte något som är svårt att förutse, tvärtom skulle nog alla bli högst förvånade om det inte gjorde det...

Men för att vara på den helt säkra sidan brukar jag också passa på att köpa litet julklappsböcker till mig själv. Inte för att jag i vanliga fall behöver någon ursäkt för att köpa böcker, men ändå. Dessutom har jag fyllt år helt nyligen, så böckerna på bilden nedan är både födelsedagspresent och julklapp. I alla fall blev det två Alex Verus-böcker som jag tror kommer bli utmärkt julläsning, samt ytterligare en bok med min favorit Madame Xanadu. Till sist också den jättefina serieversionen av Claudia's Story av Anne Rice, som kommit helt nyligen. Den består av de bitar ur Interview with a Vampire som handlar om den lilla vampyrflickan Claudia.

Hoppas inte ni andra har stressat ihjäl er inför julen och att själva julhelgen blir lugn och trevlig!

If the apocalypse comes, beep me!

Nej, det blev visst inte någon jordens undergång idag heller. Kanske fanns det några fanatiker som trodde att något skulle hända, men för resten av världen blev den här dagen ett stort skämt precis som alla andra dagar när det förutspåtts att apokalypsen skulle komma. Och tur är väl det! Postapokalypsskildringar är en av mina absoluta favoritgenrer när det gäller böcker, men det känns verkligen inte som något man vill vara med om själv. Att läsa om det däremot, det gör jag gärna. Trogna läsare här på bloggen har väl inte kunnat undgå att bland mina favoriter finns författare som Justin Cronin och Carrie Ryan. Från bägge dessa är förväntningarna höga på de sista delarna i deras trilogier om postvampyrapokalypsen respektive postzombieapokapypsen. Carrie Ryans The Dark and Hollow Places finns redan på engelska och på svenska kommer Den mörka staden redan under våren 2013. När det gäller Justin Cronin är läget litet värre, för The City of Mirrors dröjer åtminstone till 2014. Postvampyrapokalyps kan man också läsa om hos Emily McKay, som jag på sista tiden hypat. The Lair, som är fortsättningen på the Farm, kommer i november 2013.

Sammanfattningsvis kan det alltså konstateras att ingen behöver vara orolig – alla tecken tyder på att apokalypsen kommer vara i högsta grad närvarande även under 2013!

Pepparkaksfladdermössen

Bat out of hell? Nja, kanske inte riktigt. Men hör och häpna, bara för en dag har Skuggornas bibliotek förvandlats till en bakblogg! Det skall inte bli en vana (ingen risk), men jag var bara tvungen att visa upp mina hemmagjorda pepparkaksfladdermöss. Scary stuff, inte sant! Man får jobba litet för att hålla goth-stilen i dessa juletider… 

Vänner av postapokalypsen, se hit!

När man är klar med the Passage, Hungerspelen och De vassa tändernas skog, vad läser man då? Jo, då läser man the Farm av Emily McMay. Att säga att den boken är en YA-variant av the Passage är väl inte helt korrekt, men inte helt fel heller. Upplägget i de bägge böckerna påminner om varandra, nämligen att ett virus som förvandlar människor till en slags vampyrmonster sprider sig över USA och att myndigheterna evakuerar ungdomar för att rädda dem undan smittan. Men där slutar likheterna, för Emily McKay gör sin egen version av vampyrapokalypsen som är långtifrån en kopia av något annat. The Farm är en bok som är värd att läsa helt enkelt för att den är väldigt bra.

Huvudpersonerna i the Farm är tvillingarna Lily och Mel, som förts till ett evakueringsläger i något som tidigare var ett college. Detta läger är alltså den så kallade farmen, en av många liknande anläggningar runt om i USA. Fast på farmen är de inte bara beskyddade från omvärlden, utan tappas också regelbundet på blod. Exakt vad syftet med det hela är vet de inte, men så mycket har de förstått som att vampyrerna håller sig någorlunda lugna om man ser till att de får det här blodet. Vistelsen på farmen är långtifrån trevlig, med hårda vakter som håller koll på alla och fruktansvärda bestraffningar för den som bryter mot alla de regler som satts upp. Vad som finns utanför har ungdomarna inte någon aning om – är allting förstört och alla döda?

Man kan tycka att det låter väldigt konstigt och läskigt att tonåringar tvingas lämna blod som på vampyrerna på något sätt matas med. För Lily är situationen så ytterst obehaglig och farlig att hon planerar att fly från farmen tillsammans med sin syster. Det finns dock ett antal problem med detta. Ett är att farmen omgärdas av höga elstängsel och ständigt patrulleras av vakter. Ett annat är att Lilys tvillingsyster Mel är autistisk och därför inte så lätt att kommunicera med, samtidigt som Lily känner ett stort ansvar för henne. Något oväntat dyker en ny person upp på farmen, Carter. I ”the before”, alltså tiden innan allt det hemska började, hade de gått i samma klass och Lily var då hemligt förälskad i honom. Nu spelar allt det där ingen roll, på farmen tänker hon bara på att hon och Mel skall överleva och kostar inte på sig att lita på någon annan. Men Carter verkar kunna ge dem viktig hjälp, även om han döljer många hemligheter. Till exempel kan man undra var han egentligen varit innan han kommit till farmen, för uppenbarligen har han i ett antal månader varit på någon mystisk annan plats.

The Farm är en bok med många kvaliteter och även om själva utgångspunkten känns igen (att vampyrer tagit över och ungdomar evakuerats till en särskild plats), gör författaren något eget av det. Mycket speciellt är också förhållandet mellan Lily och den autistiska Mel, som är väldigt intressant skildrat. Böcker med huvudpersoner med denna typ av diagnos är inte särskilt vanliga – åtminstone inte inom postapokalypsgenren. Mel är heller inte någon Rain man, utan framställs som en smart och intelligent tjej som dock inte riktigt fungerar på samma sätt som andra. Lilys förhållande till sin syster är komplicerat, på samma gång kärleksfullt och ett stort och ibland betungande ansvar. Lily kan aldrig sätta sig själv i första rummet utan tänker ständigt på att ta hand om Mel, vilket verkligen inte är det lättaste när de befinner sig på farmen.

Det finns även andra styrkor som man kan notera. Det närmast obligatoriska triangeldramat lyser med sin frånvaro (tack för det!) och även om det finns litet plats för romantik i boken så är det inte riktigt på det vanliga, ibland alltför sockersöta sättet. Jag avslöjar inget, men vill hinta om att den biten är litet annorlunda... Utöver detta är det här en spännande och lagom blodig bok (den handlar ju trots allt om vampyrer av det läskigare slaget). Vampyrerna är inte av den typen som går till sängs med hjältinnan, utan tillåts vara riktigt farliga typer. Kanske blir Lily litet tjatig mot slutet, hon kan kännas alltför obeslutsam ibland. Det är å andra sidan ganska realistiskt, själv skulle jag också tycka det var svårt att göra rätt saker om det handlade om att fly undan blodsugande monster… Ett visst antiklimax blir det dock mot slutet av boken när man inser att man inte kommer att få veta hur det går, eftersom den här boken liksom så många andra nuförtiden är första delen i en trilogi. Nästa del kommer inte förrän om ungefär ett år.  Men det finns en hemsida för boken och där kommer det att läggas ut en del extramaterial. Bland annat finns där en länk till en (fejkad) hemsida för the National Pandemic Disease Control Organization, som är den myndighet i boken som hanterar virusutbrottet som orsakar vampyrepidemin. Där hittar man bland annat ett officiellt brev till alla amerikanska medborgare där det meddelas att alla ungdomar skall evakueras. Något om att man tänker ta deras blod nämns inte... 

Hundöra?

En klassisk fråga att ställa till en hängiven läsare är om de använder bokmärken eller viker ned ett hörn på en sida i boken. För egen del skulle jag aldrig drömma om att vika några hundöron. Jag är övertygad om att jag aldrig gjort det en enda gång i hela mitt liv – och då har jag ändå läst rätt mycket böcker. Istället använder jag bokmärken ibland, men de har en tendens att inte finnas till hands när jag behöver dem. Men jag tycker inte att bokmärken är så nödvändiga, för i princip alltid kommer jag ihåg vilken sida jag slutade läsa på. Gör inte alla det?