Vårens böcker

Ett vårtecken så här före jul är att katalogen Vårens böcker utkommit. Förhandsryktena bland bokbloggarna har sagt att det inte är så mycket nya spännande böcker att vänta under början av 2013, så man får väl hoppas att katalogen skall dölja några hittills okända guldkorn. Efter en snabb genombläddring hittar jag två titlar som jag ser fram emot väldigt mycket, så helt och hållet kommer nog inte den dystra profetian att besannas.

I väntan på ett mer genomarbetat utlåtande kommer här alltså två snabba tips, som dock båda två är böcker som jag kände till sedan tidigare. Bara de här bägge gör att våren kommer bli något att se fram emot!

Den mörka staden av Carrie Ryan, som kommer i april. Det här är den tredje och sista delen i trilogin som inleddes med De vassa tändernas skog och De dödas strand. Enligt förhandsreklamen handlar boken om Annah som inte kan glömma sin sedan länge försvunna tvillingsyster. Den som läst tidigare delar förstår genast vad det här rör sig om och det låter som precis den fortsättning man vill ha efter den förra boken!

Berättelser från Engelsfors, serieboken med historier kring böckerna Cirkeln och Eld kommer också i april. Vissa teasers har redan släppts från den här boken, och de ser verkligen lovande ut!

En alldeles egen zombie

Så du vill ha en egen zombie, som bara är din? Mmmm, men det får du inte! Nej, du får göra som alla andra och nöja dig med att läsa böcker och titta på film istället.

För personer med zombielängtan finns det för tillfället en hel del att välja på och mer är på väg. Förutom många böcker som förefaller ha blivit stora framgångar (av Carrie Ryan t.ex.), verkar det som att zombier har gått och blivit riktigt stora på filmfronten på senare år. Tv-serien Walking Dead är ett exempel på det, dessutom är flera storfilmer med superkända skådespelare i huvudrollerna på väg att ha premiär. Att det görs zombiefilmer är ju i sig inte något nytt, däremot att det är mainstreamproduktioner som vänder sig till en bredare publik. Det här är filmer som är tänkta att visas på biografer, inte gå direkt till dvd-hyllan. 2013 kommer att bli year of the zombie på vita duken!

- World War Z är en filmatisering av den mycket bra boken med samma namn (Världskrig Z: en muntlig historik över zombiekriget av Max Brooks) och har ingen mindre än Brad Pitt i huvudrollen. Premiär blir i juli nästa år. IMDb har mer information och en trailer.

- Warm Bodies är också från början en alldeles utmärkt bok (Varma kroppar av Isaac Marion). Denna zombieromans med en riktig zombiesnygging som huvudperson har premiär i april 2013. Mer information och en trailer finns på IMDb.

- Hanteringen av odöda av Johan Ajvide Lindqvist är också på väg att bli film, i regi av Kristian Petri. Något releasedatum har jag inte hittat, mer än att det nog är nästa år. Någon trailer verkar inte ha kommit ännu, men en lista över skådespelarna hittar man här. 

Kan man inte vänta tills när de här filmerna har haft premiär, så finns det mycket redan utkommet att välja bland. Ett tips är den brittiska komedin Cockneys vs Zombies där stentuffa pensionärer slåss med zombier som attackerar ålderdomshemmet där de bor. Det är blodigt, mycket fula ord och rätt kul... 

Och i dessa tider av Hobbitväntan kan man fundera en stund över hur mannen med en annan zombiekomedi på meritlistan kunde anförtros miljarder dollar för att göra multipla Tolkienfilmatiseringar. Braindead är en tidig Peter Jackson-film som innehåller en del oförglömliga scener (jag säger bara: kring matbordet...).

Flera favoriter vinnare i Goodreads Choice Awards

Över en miljon läsare har röstat i årets Goodread Choice Awards, där resultatet presenterats idag. De som röstade måste ha haft god smak, för bland vinnarna finns ett par av mina stora favoriter på senare tid. I kategorin Paranormal fantasy går priset till Shadow of Night av Deborah Harkness och i kategorin Horror till The Twelve av Justin Cronin. Hurra, hurra, det där är två välförtjänta vinnare!

Bland övriga kategorier kan man notera följande vinnarböcker:
- Fantasy: The Wind Through the Keyhole av Stephen King
- Mystery & Thriller: Gone Girl av Gillian Flynn
- Graphic Novels & Comics: The Walking Dead, Vol. 16, A Larger World av Robert Kirkman & Charlie Adlard

Väl värda segrare, enligt min mening! Sedan fanns det några andra kategorier där jag inte riktigt gillar resultatet, till exempel tror jag att J.K. Rowling kammat hem kategorin Fiction på gamla meriter och inte för att hennes nya bok skulle vara exceptionellt bra. Och jag kan inte låta bli att sucka djupt över boken som vunnit kategorin Romance...

Madame Xanadu och synen på serier

Jag tror inte att Dagens Nyheters litteraturskribent Lotta Olsson har för vana att läsa serier, åtminstone inte att döma av hennes uttalande om denna litteraturform för ett tag sedan:

"Egentligen ska ju böcker bara innehålla text. Jag har alltid haft rätt svårt för serier eftersom det kommer en massa störande bilder i vägen för texten. Böcker är språk, och bilderna ska komma av sig själva i huvudet när man läser. Bra text reder sig själv."

Det är verkligen inte så att alla måste gilla att läsa serier, oavsett om man är litteraturkritiker eller vanlig nöjesläsare. Men Lotta Olsson uttalande är så naivt att det känns som något en tioåring skulle kunna säga, samtidigt som det är otroligt föraktfullt. Med några slängiga meningar avfärdar hon en hel konstform, bara så där. Litet mer intellektuell höjd trodde jag man kunde vänta sig från en kulturjournalist på en av landets stora dagstidningar?

Den som har något emot bilder bör naturligtvis lämna serierna därhän, eftersom det är just detta som är hela grejen med dem. Det framgår tydligt i Disenchanted, en volym med Vertigo-hjältinnan Madame Xanadu som huvudperson. I denna samling får man följa henne från början, vilket för hennes del är kung Arthurs tid i England. Sedan följer ett antal nedslag i hennes extremt långa liv, via mongolhärskaren Kublai Khans hov, Marie Antoinettes Frankrike, Jack the Rippers England och slutligen 1930-talets New York. Madame Xanadu är en sierska som härstammar från fefolket, och det är därifrån hon har sina förmågor och sitt långa liv. Men att kunna se faror som lurar framöver betyder inte att man kan styra händelseutvecklingen, även om hon flera gånger försöker ställa allt till rätta inte minst för att rädda andra undan hemskheter som väntar. Problemet är bara att det är svårt även för en sierska att kunna förutse konsekvenserna av sådana ingripanden, samtidigt som det är lätt att man blir utnyttjad och snarare gör saker värre.

Disenchanted fylld med vackra bilder, och det är verkligen för dem man skall läsa den här boken (inte trots dem!). Madame Xanadu är en figur som förekommer tillsammans med andra mer actionbetonade superhjältar (t.ex. Justice League Dark), men hennes egna äventyr är av ett lugnare, mörkare och mer suggestivt slag. Som hjältinna är hon sympatisk och kämpar verkligen med att försöka använda sin siarförmåga till att åstadkomma bra saker. Men var hon än kommer breder istället död och våld ut sig – betänk att det bland annat handlar om franska revolutionen och Jack the Ripper. På grund av detta kommer det också med tiden att ligga ett allt mörkare och mer förtvivlat drag över henne. Inte så att Madame Xanadu någonsin ger upp hoppet, men det är med en vemodig blick hon tar sig fram mellan århundradena.

Alkemisternas magiska stad

Som framgick av min recension av Shadow of Night visade sig den boken till rätt stor del utspela sig i Prag. Jag visste inte det innan jag började läsa den, men det förklarar en sak som jag var med om när jag besökte Prag nyligen. Ni kanske minns att jag lade upp ett foto från en bokhandel där de sålde en översättning av Cirkeln. I samma affär skyltade de med ett litet antal engelska böcker varav en var Shadow of Night, vilket jag undrade litet över – varför är de så förtjusta i den boken, av alla? Nu förstår jag att den naturligtvis kändes extra intressant på grund av handlingen. Som jag skrev igår var jag väl förberedd att läsa om alkemister i Prag efter min resa, för jag fick en rejäl dos av sådana saker när jag var där.

I Prag känns historien verkligen närvarande, åtminstone i de gamla delarna av staden. Det finns flera stadsdelar med rötter i medeltiden där allt ser sådär stämningsfullt och mystiskt ut. Man kan lätt föreställa sig att någon äkta liten demon döljer sig bland alla gargoyler, tinnar och torn som finns på de gamla husen och kyrkorna. Spännande är det också om man ser till Prags historia. Under 1500- och 1600-talet var det här nämligen en stad dit all världens alkemister och vetenskapsmän flockades. Välkända personer som John Dee, Johannes Kepler och Tycho Brahe var verksamma där, inte minst beroende på att kejsaren Rudolf II var mycket intresserad av sådana saker.

I Prag stötte jag av en slump på ett litet alkemi-museum som ligger i de judiska kvarteren. Det visade sig vara riktigt trevligt, samt återigen stämningsfullt. Speculum Alchemiae ligger i ett gammalt hus som en gång i tiden varit ett apotek. Exakt hur historiskt korrekt allt är kan jag inte svara på, men det var i alla fall ett fint uppbyggt museum.

Under själva huset hade man efter de stora översvämningarna som var i Prag för ett tiotal år sedan gjort utgrävningar och då hittade man underjordiska gamla gångar och rester av vad man på museet hävdar är alkemiska laboratorier. Dessa har man nu rekonstruerat, och efter detta startade museet. Bilden nedan  föreställer ett av de rum där man byggt upp laboratorier fyllda med konstigt formade flaskor och andra märkliga föremål.

På markplanet har man ställt iordning ett slags 1500-talskontor där alkemisten/apotekaren skulle föreställa ha sin arbetsplats. Det ser ut som något som kan platsa i en Harry Potter-film, men möblerna är tidsenliga (och är möjligen också från 1500-talet).

I kontoret fanns en bokhylla som var fullproppad med gamla böcker (inte äkta sådana dock) och udda föremål som en dödskalle, pergamentrullar och små mystiska flaskor. Mina bilder av bokhyllan blev som framgår rätt underliga. Ett äkta spökfoto, inte sant? Jag förstår att effekterna beror på dåliga ljusförhållanden och att jag inte höll kameran still, men visst skulle det gå att lura någon att tro att det är kvardröjande magi från John Dee & co som jag fångat på bilden..!

Shadow of Night

Det är en märkligt upplevelse att läsa en bok som på något sätt verkar vara skriven just för en själv. För mig visade sig Shadow of Night av Deborah Harkness vara en sådan bok. Det gäller både vad den handlar om – jag kommer tillbaka till det strax – och tidpunkten när jag läste den. Shadow of Night blev för mig en bok jag att gå in i helt under en vecka när jag låg hemma med förkylning och inte kunde göra något annat. Det var en mycket trevlig läsupplevelse, det vill jag verkligen framhålla. Samtidigt känner jag mig litet tveksam till att rekommendera andra att läsa den här boken.

Shadow of Night är andra boken i en trilogi. I den första boken, A Discovery of Witches (Alla själars natt), upptäckte historikern och häxan Diana Bishop en mystisk alkemisk bok medan hon forskade i Oxford . Den försvann dock, och resten av handlingen går i korthet ut på att hon letar efter boken och försöker hitta mer information om den. Hennes forskning lämnar dock snart det rent akademiska när det visar sig att ett antal rätt illvilliga vampyrer, häxor och demoner också väldigt gärna vill lägga vantarna på boken ifråga. A Discovery of Witches är tegelstenstjock och jag vet att många tycker att den är alltför långdragen. Jag tillhör dem som gillade den, även om det finns en del saker man kan ha invändningar mot när det gäller handlingen. Det gäller till exempel bokens vampyrer, som framställs som extremt farliga men som i sällskap med Diana blir totalt tandlösa.

Shadow of Night börjar med att Diana och vampyren Matthew för att rädda sig undan alla farligheter flyr tillbaka i tiden till 1590-talet. Där där har de också förhoppningar om att kunna hitta den alkemiska boken, som alltså fortfarande är försvunnen. Problemet är bara att även om Diana är historiker, och därmed känner till mycket om äldre tider, är det inte helt lätt som modern människa att kunna smälta in i ett samhälle som är väldigt annorlunda jämfört med det moderna. För att kunna smälta in visar sig vara av största vikt för häxan Diana, inte minst för att den plats hon kommer till är ett Skottland som plågas av häxprocesser.

Att boken skulle ta upp häxprocesser fick mig att hoppa till, för som vana läsare av den här bloggen känner till har jag en förmåga att reta mig på felaktiga påståenden om historia i allmänhet och häxprocesser i synnerhet (se här till exempel). Men det är faktiskt inte ett problem den här gången. Deborah Harkness är liksom bokens huvudperson historiker till yrket och hon visar sig ha bra koll på den tid som skildras. Litet för bra nästan, och det är ett av de stora problemen med Shadow of Night. Den här boken är sprängfylld med riktiga historiska personer som i många fall presenteras ganska knapphändigt. För att man som läsare skall kunna hänga med i handlingen och förstå vad som egentligen händer skulle jag rekommendera att man ser till att ha en del historiska kunskaper. Lämpligt är att man är insatt i följande områden: kung James och häxprocesserna i Skottland, engelsk kultur- och vetenskapshistoria samt politisk historia (inklusive utrikespolitik) från elizabethansk tid, kejsare Rudolf II och hans intresse för alkemi samt historia och geografi när det gäller 1500- och 1600-talets Prag. Kan man inget om det här kommer nog boken kännas som ett myller av personer som man inte riktigt fattar vilka de är och händelser som kan vara svårt att hänga med i hur de förhåller sig till varandra.

Låter det jobbigt? Kanske, men för mig var det häpnadsväckande mitt i prick. Jag är ju själv historiker och specialiserad på just den här tidsperioden. Häxprocesser och alkemi vet jag en hel del om. Till råga på allt besökte jag Prag bara ett par veckor innan jag läste Shadow of Night, så på den fronten hade jag det mesta helt aktuellt. De historiska personer som Diana träffar där var välbekanta eftersom jag hade läst på en del inför min resa om alla spännande alkemister och andra mystiska figurer som varit verksamma i Prag under 1500- och 1600-talet. Och eftersom boken är välgjord när det gäller det historiska innehållet tyckte jag att det här var rätt kul att läsa. Jag fnissade en hel del åt hur Diana häpnar över att på riktigt få träffa historiska personer som hon ägnat många år åt att forska om.

Det fanns dock andra saker med Shadow of Night som jag inte gillade. De problem som man kan se med den första delen i trilogin finns definitivt kvar i den här boken. Det här är också en tjock bok, där handlingen vindlar sig framåt rätt långsamt. Alldeles för mycket tid ägnas åt att Diana hänger runt med olika vampyrer, inte minst Matthew som hon också gifter sig med. För det första förstår jag inte poängen med att han skall föreställa vara vampyr överhuvudtaget. De partier i boken som känns mest onödiga är när han tjatar om hur jobbigt det är att behöva dricka blod och hur plågsamt det är att han hela tiden måste avhålla sig från att kasta sig över folk och döda dem. För att inte tala om Dianas grubblerier om huruvida de kan skaffa barn tillsammans. Ta bort, snälla! För det andra är handlingen kring vampyrerna så inkonsekvent. Alla vampyrer hatar tydligen häxor, men av någon anledning blir de ändå alltid helt överförtjusta i Diana. Häxhatet verkar inte sitta särskilt djupt, med andra ord. Om det hände en gång vore det ok, men hela tiden? Nej, det här är faktiskt ytterligare en vampyrbok där vampyrerna själva är det sämsta med hela boken. Skärpning, skall det handla om vampyrer bör de väl ändå kännas relevanta och intressanta. Att bara vara snygg räcker inte, inte ens om man är vampyr!

Så skall man läsa den här boken? Tja, gillade man den första tycker jag definitivt att man skall göra det. Men för att få bättre grepp om handlingen rekommenderar jag litet historiekunskaper – en snabbkurs kan man få i filmerna om Elizabeth. Och varför inte en weekend i Prag, det är mycket trevligt även om man inte tänker läsa Shadow of Night.

Slutligen är det flera som frågat om jag känner till ifall den här boken kommer att översättas. Svaret är att jag inte har en aning, men att jag hört rykten om att den inte kommer att ges ut på svenska. Jag vill dock betona att jag inte alls vet om detta stämmer och det är ju inte säkert att den saken är helt bestämd ännu. Alla själars natt gavs ut av Bokförlaget Forum, kanske tänker de ta sig an även fortsättningen..?

Nedräkning

Det är som bekant första advent idag, vilket innebär att julen närmar sig med stormsteg. Att så är fallet kan man inte undgå att märka så fort man sticker näsan utanför dörren, så mycket juldekorationer och julskyltning som det är överallt. Här på bloggen kan ni dock räkna med att julen inte kommer att sätta så stora avtryck – ni kan nästan betrakta det som en julfri zon (men bara nästan...). Ingen julkalender, inga julklappstips, men däremot som vanligt bokrecensioner och andra saker. När allting annat präglas av jul är det rätt skönt med något som bara är helt normalt!