Skräckläsning till halloween

Någon riktig halloween-special hade jag inte tänkt mig att ha här på bloggen, för hos Skuggornas bibliotek är det på sätt och vis halloween året om – här kan man alltid läsa om skräck, vampyrer och andra otäcka saker. Men ändå, här kommer några tips på spökiga och skrämmande böcker som kan passa nu när höstmörkret lägger sig. För alldeles oavsett halloween är ju hösten en alldeles utmärkt årstid om man gillar att kura ihop sig under en filt i soffan med en bra bok.

Stephen King: Jurtjyrkogården. Kingen är ju den stora skräckmästaren, så han är helt given bland de här boktipsen. Den här boken är sanslöst obehaglig och tar bland annat upp saknaden efter bortgångna husdjur. Man vill få dem tillbaka, men tänk om de verkligen skulle komma...

Michelle Paver: Evig natt. Polarskräck om en misslyckad expedition till Spetsbergen. Visst kan det vara otäckt att vara ensam i vintermörkret, men ännu mer läskigt blir det om man misstänker att någon annan gömmer sig där ute. Boken börjar rätt snällt, men blir riktigt ruggig fram emot slutet. 

Shirley Jackson: The Haunting of Hill House. Handlar om ett vetenskapligt experiment där en grupp människor skall besöka ett hemsökt hus. Den här boken blev jag helt vettskrämd av när jag var i tonåren, den bör inte läsas om man är ensam hemma!

Poppy Z Brite: Drawing Blood. Även denna bok handlar om ett hemsökt hus, men också om två pojkar som  mitt i allt det otäcka hittar varandra. 

Bret Easton Ellis: Lunar Park. Den här boken har författaren själv som huvudperson, som förutom att hans liv är i allmänt kaos också börjar misstänka att han är förföljd av en figur ur en av hans egna böcker. Känner man till Bret Easton Ellis litterära produktion inser man att det här är djupt oroande. 

Joe Hill: 20th Century Ghosts. En samling ruskiga skräcknoveller med fokus på spöken. "The past isn't dead. It isn't even past..."

Får man inte nog av mina boktips har flera andra bokbloggare också föreslagit böcker, bland annat Lingonhjärta och Eli läser och skriver. Hos Olika sidor finns en halloweenspecial, och hos Calliope hittar man mängder med halloweenläsning från de senaste dagarna.  

Bokutlottning hos Swedish Zombie

Så här i halloweentider känns Swedish zombie som en passande blogg att titta in till. Och just nu finns dessutom en extra anledning att göra detta, där kan man nämligen vinna boken Chanslös av Gail Carriger. Bra tillfälle för alla som inte fick nog efter att ha läst första boken i serien, Själlös. Även i denna bok kan man förvänta sig en humoristisk blandning av steampunk, parasoller och varulvar, och den här gången finns också en mumie med i handlingen. Låter som synnerligen passande halloweenläsning!

Skynda att anmäla er, sista dagen är imorgon (28/10). Information om utlottningen hittar ni alltså hos Swedish zombie.

The Passage/Flickan från ingenstans

En av de mest efterlängtade böckerna i år är the Twelve, Justin Cronins uppföljare till tegelstenen the Passage, eller Flickan från ingenstans som den heter på svenska. Jag hade sett framför mig att jag skulle dyka ned i en total läskoma med den här boken, men det har inte funnits tid och ro till det. Inte som när jag läste the Passage, som för mig blev en sådan där bok som jag satte i mig i ett enda stycke trots att den är helt otroligt tjock (nästan 900 sidor!).

Jag tyckte the Passage var en omtumlande upplevelse att läsa, det var verkligen en bok som gjorde starkt intryck på mig. Trots sin längd hade den för min del kunnat få fortsätta hur länge till som helst och uppföljaren är som sagt efterlängtad. The Passage handlar om hur världen som vi känner den går under. Medicinska experiment bedrivs under minst tveksamma former och resultatet blir katastrof. Försökspersonerna transformeras till hemska varelser (en slags vampyrer) som bryter sig ut ur laboratoriet och snart sprider sig fasansfull smitta och död över hela USA. Fast hur det går till får man egentligen inte veta. Det är mycket i den här boken man inte får särskilt mycket information om alls, vilket på sätt och vis är dess styrka. Den stora katastrofen skildras av personer som håller sig gömda och inte alls vet särskilt mycket om det som händer. Och sedan får vi inte veta vad som händer, för där byter boken fokus. Resten av handlingen, vilket är en stor del av boken, utspelar sig ungefär hundra år senare. Ett antal personer flydde till ett läger där de så snart faran var över skulle bli räddade av militären. Men efter att ett sekel har gått börjar en del av dem inse att så nog aldrig kommer att ske. De vet inte ens om det finns någon civilisation kvar därute, eller om de är de enda överlevande i hela världen. Men så händer saker som gör att en grupp väljer att lämna platsen och ge sig iväg, mot det okända som de inte vet något om mer än att där finns vampyrer i massor.

The Passage innehåller alltså både apokalyps och postapokalyps, och det är väl en smaksak vilket man föredrar. Jag tillhör dem som tyckte bäst om postapokalypsdelen, den som många tycker blir litet seg i den här boken. Men det fanns ett antal saker att gilla med den delen. En var att samhället inte direkt retirerade till ett slags pseudomedeltid med en kvinnosyn som skulle ha känts förlegad även under den äkta medeltiden (lita på historikern). Looking at you, Carrie Ryan! Istället är det en skildring av ett modernt samhälle som på ett fascinerande sätt mist mycket av sin modernitet därför att man inte har förutsättningarna att upprätthålla den sortens liv. Kunskaperna om världen utanför är bara teoretiska och det blir svårt att tolka t.ex. innehållet i böcker eftersom man inte kan relatera till det som påstås där. Man försöker upprätthålla en teknologisk standard av säkerhetsskäl, medan den egna bekvämligheten fått stryka på foten för länge sedan. Man kan inte slösa på de resurser man har och åtminstone vissa personer blir mer och mer plågsamt medvetna om att det inte går att fortsätta så här hur länge som helst. Det finns en känsla av sorg och övergivenhet i den här delen av boken, där huvudpersonerna med tiden börjar känna en hopplöshet. Deras liv är en enda kamp för att överleva i väntan på något som aldrig kommer att hända. Kanske är de till och med de allra sista människorna och när de är borta kommer ingen ens att sakna dem..? Just den där vemodiga känslan tyckte jag var väldigt gripande, men också det hopp som tänds när huvudpersonerna bestämmer sig för att ge sig av.

The Passage kan tyckas vara en stor utmaning inte minst på grund av sitt stora sidantal. Jag vill dock rekommendera den för alla postapokalypsälskare, det här är verkligen en modern klassiker inom den genren. Betrakta det som allmänbildning att ha läst the Passage! Däremot kan väl vampyrvännerna ta det litet lugnare, för det är inte några särskilt närvarande vampyrer som förekommer. Vill man ha en snygg och mystisk blodsugare att charmas av, då är man verkligen på fel ställe och letar.

Och det här var min läsning av the Passage, som jag minns den. Jag återkommer snart med en rapport om the Twelve, så får vi se om den klarar att leva upp till de högt ställda förväntningarna...

Hotel Transylvania, boken ... just det, boken!

Idag är det premiär på filmen Hotel Transylvania, vilket är en filmatisering av Chelsea Quinn Yarbros vampyrroman från 1978. Eller nej, det är det ju inte alls. Det där är bara något jag har fått för mig. För när jag först hörde talas om filmen trodde jag faktiskt att den byggde på den här boken. Helt otroligt vore det inte att någon skulle vilja gör film av den, för den har ett innehåll som skulle gå att göra något spännande av. Det är 1700-tal i Paris, en mystisk greve som visar sig vara en gentlemannavampyr, en ung vacker flicka i fara och inte minst en djävulsdyrkarsekt som bespetsat sig på att offra den unga damen vid vintersolståndet. Visst, det låter rätt klyschigt, det kan jag erkänna. Men med rätt manusförfattare och regissör finns potential att göra en helt ok b-rulle.

Hotel Transylvania är den första boken i Chelsea Quinn Yarbros långa serie om vampyren Saint-Germain. Jag vet inte hur många böcker hon kommit upp i nu, men det är väldigt många eftersom serien getts ut kontinuerligt sedan slutet av 1970-talet. Den senaste, Commedia della Morte, kom ut i våras och ytterligare en bok är tydligen att förvänta nästa år. De här böckerna handlar visserligen om en vampyr, men särskilt vampyrig är Saint-Germain egentligen inte. Förutom hans långa liv är det mest smådetaljer som påminner om vad han är, som att han inte gillar solljus (fast han sover inte på dagarna), har svårt med rinnande vatten och har någon slags fixering vid jord från hemlandet (var det nu är?). Blod dricker han i ytterst små mängder och på det hela taget beter han sig för det mesta som en rätt vanlig människa.

Böckerna är historiska romaner som utspelar sig under olika tidsepoker och inte i kronologisk ordning. Jag har läst en del av dem och tycker att de är rätt träiga. Det är ofta invecklade intriger med olika historiska personer och någon bihistoria om en kvinna som Saint-Germain försöker bekanta sig med för att komma åt att dricka litet blod. Han är dock den gamla skolans vampyr, som i likhet med t.ex. Anne Rices vampyrer inte är intresserad av sex. Inget sådant alltså, dessutom blir det i regel inte heller särskilt spännande. Vill man ändå ge Saint-Germain en chans kan jag rekommendera just Hotel Transylvania som nog är en av de bästa i serien. Det är också den enda av böckerna som översatts till svenska.

Filmen då? Ja, det är en animerad film som handlar om att Dracula har ett hotell dit diverse olika monster kommer på besök. Bland gästerna finns varulvar, mumier och osynlige mannen. Jag har inte sett den själv, den har som sagt premiär idag, och det blir nog inte aktuellt med något biobesök för min del. Recensioner verkar det ännu inte ha kommit så många av Hotell Transylvanien (som den heter på svenska), men en finns i alla fall i Expressen. Där klagas över att filmen kräver förkunskaper som att vampyrer inte tål vitlök. Men det är väl fakta som minsta barn känner till? Det känns inte som att den recensenten är tillräckligt mycket monsterfantast för att vara pålitlig. Aftonbladet säger i rubriken att filmen är gjord "i familjen Addams anda" och det låter lovande. Där måste man dock betala för att läsa recensionen, så jag vet inte vad som står utöver detta. Med andra ord har jag inte någon uppfattning om filmen och vet inte om den är värd att rekommendera. Men visst ser det litet småkul ut på reklambilden? Glada är monstren i alla fall!

Dödsförskräckt av Dead scared

Tänk dig att du vaknar och är helt säker på att någon varit i ditt rum på natten medan du sov. Tänk dig dessutom att ingen tror på dig när du berättar om det för andra... Total mardröm är bara förnamnet, för man kan knappast vara mer maktlös och oskyddad än när man sover. Men hur vet man egentligen att något hänt när man själv inte var vaken?

Dead scared är senaste boken av S.J. Bolton, författaren bakom Nu ser du mig som jag skrev om nyligen. Återigen får vi här möta poliserna Lacey Flint och Mark Joesbury, som nätt och jämt återhämtat sig från händelserna i den förra boken. Den här gången tar sig Lacey an den till synes inte alltför ansträngande uppgiften att gå under cover som student på det anrika Cambridge-universitetet, vilket till en början verkar vara en rätt intressant och lugn upplevelse. Men nu är det ju S.J. Bolton som skrivit den här boken och då förstår ni att det inte är någon trevlig historia som väntar, tvärtom.

Visst var Nu ser du mig en otäck bok, med de mest ruskiga mord man kan tänka sig. Dead scared är hästlängder värre på skrämselfronten, men innehåller knappt alls några blodigheter. I den här boken är bakgrunden till Laceys uppdrag att en självmordsvåg drabbat universitetet, där antalet offer är litet för stort för att det skall verka helt naturligt. Men självmorden äger rum så att säga bakom kulisserna, det läskiga i den här boken är inte våldsamheter. Det som istället är riktigt skrämmande är att man inte alls fattar vad det är som händer. Någon slags odefinierbar mardrömsstämning ligger över colleget, men vad det är går inte att begripa. Vad händer egentligen – är det någon som iakttar vad man gör? ...som verkar läsa tankar? Det är ju riktiga självmord som det handlar om, hur skulle de kunna ha ett samband? Så fortsätter det boken igenom, det handlar inte om någon mordutredning eller polisarbete av vanligt slag. Det här rör sig istället om ett par hundra sidor med ständigt växande paranoia.

Vill man bli riktigt uppskrämd kan Dead scared verkligen rekommenderas. Ängsligt lagda personer bör dock se till att bara läsa den dagtid, för när mörkret lägger sig kan vissa saker i boken kännas litet väl påtagliga. Utan att avslöja några detaljer kan jag säga att budskapet är att man är inte säker någonstans. Inte ens i den egna sängen... 

S.J. Bolton har de senaste veckorna varit en av de stora favoriterna bland bokbloggarna. Bland de andra som sitter hemma och darrar av skräck efter att ha läst Dead scared finns Dark places, Lingonhjärta och Bokomaten.

Mina nomineringar till Bokbloggarnas litteraturpris

Det har blivit dags att nominera böcker till Bokbloggarnas litteraturpris 2012. Det här är ett pris som instiftades 2010 av bokbloggen Breakfast Book Club. Alla som har en bokblogg (eller åtminstone ibland bloggar om böcker) får nominera böcker som skall vara skrivna på svenska och utkomna under 2012. Mer om Bokbloggarnas litteraturpris kan man läsa hos Breakfast Book Club.

För egen del kommer jag spontant på tre böcker som jag absolut tycker är värda att nomineras:

- Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Förra året gick Bokbloggarnas litteraturpris till Cirkeln. Jag tycker att Eld var bättre än Cirkeln, och med det känns ytterligare motiveringar överflödiga...
- Särskild av Nene Ormes. Svensk urban fantasy som utspelar sig i Malmö, mycket trevlig läsning. Min främsta kritik mot Nene Ormes böcker är att de är för korta. Man vill läsa mer!
- Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg. När det gäller skräck är Amanda Hellberg den bästa svenska författaren just nu enligt min mening. Den här boken skiljer sig från hennes tidigare genom att det är en ungdomsbok, men den är lika stämningsfull och skrämmande.

Möjligen kan jag tycka att mina nomineringar känns litet väl förutsägbara, säkert kommer många andra att välja precis samma. Samtidigt har de här tre verkligen förtjänat att bli nominerade, allihopa är mycket läsvärda böcker. Vi får se om jag framöver kommer på några fler, nomineringstiden går inte ut förrän 31 december.

Do you love Lovecraft?

Alla som gillar H.P. Lovecraft har en helg att se fram emot, för det är dags för Lovecraftfestival II i Stockholm. Redan ikväll börjar det med premiär på Kulturhuset av "ett ännu hemligt radiodrama baserat på ett verk av H.P. Lovecraft". Sedan fortsätter det med bland annat filmen Die Farbe som visas på Klarabiografen i morgon, i helgen blir det högläsning av Anders Fager på Kulturhuset och release av hans nya roman på Tiki Room. Det blir också mer filmvisningar, bokförsäljning, möjlighet att prova brädspelet Arkham Horror och en hel del annat. Mycket äger rum på Kulturhuset, men inte allt. En rätt udda programpunkt anordnas på SF-bokhandeln, nämligen "The Arkham Sanitarium Sanity Assessment" som presenteras så här: "Hur galen är du? Kom och bli utvärderad av mentalvårdare från världens mest kända anstalt". 

Mycket märkligheter kan man med andra ord förvänta sig, men det är helt rätt om det är Lovecraftfestival! Ett fullständigt program hittar man på Serietekets blogg. 

Återigen alltså en helg man kan fylla med spännande och bokrelaterade aktiviteter. Men när är det tänkt att man skall hinna läsa något, egentligen? Va, va??