Bloggen har flyttat

Skuggornas bibliotek har packat ihop och flyttat härifrån -- numera finns bloggen på https://skuggornasbibliotek.wordpress.com istället.

Det är ny design och ny adress, men förhoppningsvis ska alla trogna läsare känna igen sig ändå!

En julhälsning

Men hallå där, det var längesedan! Här har det varit stillsamt de senaste månaderna. Dammet har lagt sig i tjocka drivor och spindelväven brett ut sig över bokhögarna som legat orörda. Det har varit en rejält trist höst den här gången. Jag har varit sjuk igen och igen och igen, och däremellan med stigande panik försökt hinna med allt jobb som blivit liggande. Både bloggen och andra saker har därför fått vänta på bättre tider. Det är synd, för jag hade mycket planer för blogghösten 2014, både när det gäller intressanta böcker att skriva om och en del annat som helt enkelt inte blev av. Men känner man sig för eländig för att ens orka sätta på datorn är ju inte bloggande att tänka på. När jag inte har energi så det räcker för att peppa för nya böcker, då är det illa. Och på nyheterna säger de att bokbranschen lider av sviktande försäljningssiffror. Där känner jag mitt ansvar, för i vanliga fall brukar mina bokinköp ligga på en nivå som säkerligen gör avtryck i försäljningsstatistiken. 

Även om jag egentligen inte alls har något emot hösten som årstid är det skönt att den är över för den här gången. Nu är det ju faktiskt jul alldeles snart och till slut blev både julklapparna inhandlade och fladdermuspepparkakorna bakade. Det blev till och med några pepparkakor i form av katt och drake. Julstress är dock inte något som jag tänker plågas av, utan jag satsar på att ha det lugnt och trevligt under julhelgen. Mina planer för de närmaste dagarna involverar stora mängder bokläsande och godisätande i soffan. Ha en god jul allihopa, vi hörs snart igen! 

En oväntad återkomst

Jag har nämnt det förut, det otroligt oväntade att Anne Rice än en gång skulle återvända till the Vampire Cronicles efter över ett decenniums uppehåll. Men nu är den här, The Prince Lestat har kommit ut och även letat sig fram till min brevlåda. Och jag kan inte låta bli att vara nyfiken, så visst ska jag ge den här boken en chans. Kanske är det till och med helt rätt såhär i slutet av den totala förkylningskoma som jag befunnit mig i den senaste veckan?  Jag återkommer med en rapport när jag tittat närmare på boken.

Årets alkemiske August

Det finns en del intressanta titlar bland de böcker som nominerats till årets Augustpris, men jag måste erkänna att jag faktiskt inte läst någon enda i de tre kategorierna. Ett par av dem stod dock redan på min att-läsalista, så därför var det roligt att se dem bland de nominerade. I kategorin Årets svenska skönlitterära bok finns Carl-Michael Edenborgs helt nyutkomna Alkemistens dotter, som jag verkligen ser fram emot att läsa. En annan bok jag redan hade bespetsat mig på finns i kategorin Årets svenska fackbok, nämligen Håkan Håkanssons Vid tidens ände. Om stormaktstidens vidunderliga drömvärld och en profet vid dess yttersta rand. Den handlar om Johannes Bureus, en "alkemist, magiker, mystiker och domedagsprofet" under 1600-talet. 

Det betyder att det alltså finns två böcker om alkemister bland de nominerade –  en märklig trend, inte sant? Nåväl, jag är säker på att det där är två bra böcker, i alla fall är de skrivna av författare som jag läst och uppskattat tidigare. Håkan Håkansson har skrivit en avhandling om John Dee, en annan mystiker från tidigmodern tid, vilket för ett antal år sedan gav honom Cliopriset. 

Förra året blev det en av mina stora favoriter ur det årets utgivning som vann i en av kategorierna, när Bea Uusma fick priset för bästa fackbok. Den 24 november får vi se vilka som blir årets vinnare. 

En bok färre att läsa...

Ni kanske minns att jag vid ett antal tillfällen med stor entusiasm skrivit om att Justin Cronins avslutande del i the Passage-trilogin skulle komma ut i slutet av den här månaden? Tittar man på svenska nätbokhandlar ser det fortfarande ut som på bilden nedan, det vill säga datumet 23 oktober 2014 står angivet.

Men om en av så många läsare efterlängtad bok var på väg ut i handeln borde det väl märkas litet mer? Vän av ordning har börjat undra var boken ifråga håller hus egentligen, för det är väldigt tyst om den. Att det inte märks av någon hype kring The City of Mirrors beror dock på att den inte alls är på gång att ges ut, enligt vad jag förstått är den vare sig tryckt eller ens färdigskriven ännu. Fast vad som hänt är rätt svårt att få veta. På Justin Cronins hemsida finns ingen information alls om någon del tre, mer än att man i forumet som hör till sidan kan läsa en del besvikna kommentarer från läsare som är trötta på att vänta.

Nåväl, ibland tar det tid att skriva böcker och jag vill en miljon gånger hellre vänta på en avslutning av den här trilogin där författaren själv känner sig nöjd med resultatet. Att hasta fram en dålig sista del bara för att göra slut på det hela tror jag inte gör någon glad. I alla fall inte mig som vill att den håller samma höga nivå som The Passage och The Twelve.

När kommer The City of Mirrors då? Tja, det verkar inte finnas något datum, i alla fall inte något som är offentliggjort. Amazon.co.uk anger 22 oktober 2015, men jag har inte hittat någon annan som bekräftat det datumet. Fast vem vet, någon gång under 2015 verkar vara det troliga. Vi får vänta och se. Och under tiden finns det väl några andra böcker man kan sysselsätta sig med. Högen av olästa böcker har definitivt inte en tendens att minska...

Granne med döden

Enligt förhandstipsen skulle Granne med döden vara en helt vidrig bok – och med vidrig menas i det här sammanhanget på det där sättet som får förhärdade och verkligen inte lättskrämda mörkerfantaster att förtjust kippa efter andan. Och den klarade att leva upp till hypen, fast något annat hade jag inte väntat mig när författaren är Alex Marwood. Det här är en bok som på samma gång är riktigt obehaglig och helt underbar, fylld med makabra detaljer och lösa kroppsdelar.

Granne med döden utspelar sig i ett nedslitet hyreshus i södra London, ett sådant hus ingen egentligen vill bo i men där ett antal personer som ingen seriös hyresvärd skulle vilja hyra ut till ändå kan hitta tak över huvudet. Det är en samling vilsna existenser som på grund av ett lätt ljusskyggt förflutet får finna sig i småskumma grannar och en hyresvärd som är en rätt läskig typ. En av dem som bor i huset – det dröjer innan vi får veta vem – ägnar sig åt helt ofattbart vidriga saker, men det är inte så enkelt som att handlingen i boken bara handlar om att avslöja vem av dem det är. Det finns nämligen fler hemligheter som hyresgästerna känner att de till varje pris måste dölja.

Alex Marwoods debutroman Onda flickor hyllade jag när den kom ut förra våren, men Granne med döden är enligt min mening en bit vassare. Och det jag uppskattar är inte bara att den känns otäck till och med för mig, utan framför allt att den håller en hög kvalitet på många sätt. Huvudpersonerna känns intressanta och lyckas vara mångbottnade utan att bli övertydliga, samtidigt som miljöskildringarna skickligt och realistiskt fångar en känsla av sunkig och nedsliten brittisk storstad. Det finns också ett driv i berättelsen som drar in läsaren redan från början och gör att man bara måste läsa klart.

Jag skulle säga att Alex Marwood med den här boken bevisar att hon är en av de mest intressanta författarna av psykologiska thrillers just nu. Så länge man inte är en lättskrämd typ är det här faktiskt så bra som det kan bli i sin genre. Frågan är då om man vågar hoppas på att nästa bok blir ännu bättre? I alla fall kan det väl knappast bli otäckare ... eller är det möjligt?

Recensionsexemplar från Modernista.

Postapokalypsens pannkakor

"After the zombie apocalypse, pancakes will be hard to come by, so enjoy them while you can"

Nu när Halloween börjar närma sig skulle det väl passa bra med litet zombiepannkakor? På temat bokrelaterad mat kommer här en liten film som visar hur man gör helt fascinerande Walking Dead-pannkakor. Alla som läst serien kommer att känna igen resultatet, hur osannolikt det än kan låta. Jag har aldrig ens tänkt tanken att det gick att göra sådana här pannkakor. Och har du inte läst böckerna, titta ändå – även utan att känna igen personerna är det här mat som går utöver det mesta...